Kategorier och genrer i manga
shōnen, shōjo, josei och seinen
När frågan genrer inom manga dyker upp så brukar det inte vara någon av de vanliga genrerna inom böcker eller film man talar om. Istället hörs ord som ”shōnen” eller ”josei”, vilka inte är genrer alls, utan målgrupper. Betyder det då att vissa genrer bara förekommer i manga riktad mot en viss målgrupp? Inte alls, men däremot kan det skilja sig en hel del mellan hur olika genrer gestaltas beroende på vilken målgrupp den riktar sig till.
I den här artikeln går jag övergripligt igenom några av de största målgrupperna. Var och en av dem har dock sin egen utveckling och historia, mer än tillräckligt för att fylla ett flertal artiklar för varje kategori.
De fyra mest kända mangakategorierna
De fyra målgruppskategorierna shōnen, shōjo, josei och seinen har länge varit de vanligaste indelningarna. De härstammar från de stora vecko- och månadsmagasinen där de flesta mangaserier först publiceras i följetongsformat innan de samlas i pocketböcker, eller tankōbon, som de kallas på japanska. Många av dessa magasin har funnits i årtionden – Shuukan shōnen jump (Veckans shōnen jump) har till exempel funnits ända sedan 1968.
Shōnen:
Riktar sig till pojkar i vad som ungefär motsvarar svensk låg- och mellanstadieålder. Vanliga genrer är äventyr, science fiction, fantasy, sport och romantiska komedier i skolmiljö. Litterära teman som ofta förekommer är ”växa genom prövningar”, ”styrka i vänskap”, ”utveckling genom ansträngning” och ”efter svårigheter, seger”. Andra utmärkande drag är stor dynamik i bilderna, starka kontraster och tjocka penseldrag.
Några av de mest kända shōnenserierna är One Piece, Naruto, Dragon ball, Fullmetal Alchemist, Ranma ½ och Kimetsu no yaiba. Av de serier som Idegranen förlag hittills har publicerat är Häxmästarens kontrakt en shōnenmanga.
Shōjo:
Riktar sig till flickor, ofta i låg- och mellanstadieålder, men även upp i högstadieålder. Vanliga genrer är äventyr, fantasy, magiska flickor (en ung flicka får magiska krafter och blir en hjältinna; Sailor Moon är det mest kända exemplet) och romantiska dramer. Vanliga teman är ”växa upp efter livsavgörande förändring”, ”styrka i vänskap”, ”kamp med ödet” och ”de första gryende känslorna”. Några utmärkande drag är en stark emotionalitet i bilderna, stora, glittrande ögon som förmedlar känslorna tydligt, ett poetiskt bildspråk med bildramar i många olika former och storlekar, och tunnare penseldrag.
Några av de mest kända serierna är den ovan nämnda Sailor Moon, Cardcaptor Sakura, Fruits Basket och Kamisama Kiss. Dessutom är Yona: Gryningens prinsessa, som Idegranen nu ger ut på svenska, en av de mest sålda shōjomangorna genom tiderna!
Josei:
Riktar sig till vuxna kvinnor, från 20 och uppåt. Vanliga genrer är romantiska dramer (ofta i kontorsmiljö), själbiografiska serier och vardagsrealism där svåra ämnen tas upp i en mer realistisk ton. Men det finns också joseimagasin som publicerar fantasy, övernaturliga mysterier, och alla övriga genrer man kan tänka sig. Tonen är i dessa dock mognare än i shōjo och shōnen, och ofta förekommer mer realistiska och komplexa problemställningar som en del av handlingen. Kanske är det på grund av detta som joseititlar oftare blir spelfilm eller otecknade TV-serier istället för anime.
Det är vanligtvis vuxna i huvudrollerna, och vanliga teman är ”kärlek under prövning”, ”svek med starka konsekvenser”, ”utsatthet på arbetsplats”, ”slitningar inom familjen” och ”den efemära världen”.
Av de serier som översatts bredast utanför Japan inom josei är genrerna fantasy och övernaturliga mysterier vanligast. Några av de kändaste titlarna är Saiyuuki: Reload (en modern fantasyversion av det klassiska verket Resan till väster), Pet Shop of Horrors (övernaturliga mysterier i antologiformat), Shōwa genroku rakugo shinjuu (ett familjedrama som kretsar till den klassiska japanska teaterberättarformen rakugo) och Chihayafuru (en romantisk komedi som kretsar kring kortspelet carta).
Seinen:
Riktar sig till vuxna män över 20 år, enkelt sagt. Läsarnas ålder sträcker sig dock ofta långt upp i åldrarna, och flera magasin har läsare i 50-70- årsåldern. Det är den målgruppskategori där de vanligaste genrerna är svårdefinierbara, då ingen specifikt utmärker sig men alla återfinns. Detta har ibland lett till att serier som inte hör till någon av de ovanstående tre målgrupperna per automatik antagits vara seinen!
Liksom josei är tonen mognare än i manga riktad till yngre läsare, och mer vuxna situationer och miljöer är vanliga. Även här kan problemen vara mer komplexa och ha mer realistisk problematik. Och likt josei så översätts inte heller inom seinen romantiska dramaserier i kontors- och affärsvärlden särksilt ofta, trots deras popularitet i Japan. Men det är däremot målgruppskategorin där man främst stöter på skräckgenren: den mest kända skräckmangatecknaren just nu, Junji Itō, vars manga Uzumaki givits ut på svenska tidigare, är till exempel publicerad i seinenmagasinet Big comic spirits. En annan skräckmanga för seinenmålgruppen som funnits på svenska är Hellsing av Kōta Hirano.
Några teman som är vanliga i seinen men som inte är så ofta förekommande i de övriga är ”högt spel i affärsvärlden”, ”konstnärens väg” och ”en finsmakares värld”. På det sistnämnda temat kan man på svenska hitta mangan En kopp kaffe till av Naoto Yamakawa. Det är en serie korta berättelser om kaffenörderi, där kaffe är det röda tråden genom vardag, romans, svart humor, och till och med inslag av fantastik.
Stilarna är även de mycket varierade, men det är kategorin där man oftare hittar mer grovhuggna, oprecisa penseldrag och mer realistiska proportioner och ansikten.
Några av de mest kända titlarna, bortsett från Junti Itōs verk som nämnts ovan, är Akira av Katsuhiro Otomo, Berserk av Kentarō Miura, Vagabond av Takehiko Inoue, och ett flertal prisbelönade verk av författaren Naoki Urasawa.
Isekai: en explosion av en ny kategori?
De senaste åren har manga under samlingsnamnet ”isekai” ökat explosionsartat. Men är det en genre?
Ordet i sig självt betyder helt enkelt ”annan värld”. Det det grundläggande villkoret är dock inte att berättelsen utspelar sig i en annan värld, utan att huvudpersonen förflyttas till en annan värld. Detta kan ske på olika sätt, men de två vanligaste är att huvudpersonen dör i sin ursprungliga värld och förflyttas till en ny, eller blir åkallad genom en magisk rit.
Som man kan se på beskrivningen så är det dock en fantasypremiss: magi krävs för förflyttningen. Dessutom brukar det finnas magi i världen som huvudpersonen förflyttas till, ofta till och med starkt inspirerad av den klassiska västerländska tappningen med en vagt engelsk medeltidsmiljö och klassiska fantasyraser som alver och dvärgar.
Jag vill också nämna i förbigående att den här kategorin skulle kunna räknas till den mycket bredare kategorin ”transmigrering”, där huvudpersonen inte nödvändigtvis förflyttas till en annan värld, utan istället kan skickas bakåt i tiden, till framtiden i en fjärran galax, eller uppleva en hel serie olika världar där olika uppdrag måste utföras. Den senare varianten har länge varit enormt populär i Kina och Japan, både som manga och romaner, men har varit relativt ovanlig i väst fram tills nyligen då Dungeon Crawler Carl slog igenom stort.
Hjälper kategorierna när man letar efter en ny serie att läsa?
De kanske inte alltid har så stor betydelse när man letar efter en viss genre, men de kan ge viss vägledning om vilken ton en manga har, och ungefär i vilken ålder det funkar bäst att börja läsa den. Det är inte alltid så lätt att se på stilen vilken ålder manga riktar sig till. En manga med väldigt gullig stil kan till exempel innehålla blodiga skräckscener, och inte alls vara tänkt till yngre läsare. Eller så kanske man helt enkelt är ute efter en handling med vuxna huvudpersoner, och då är det lättare att hitta i josei- eller seinenkategorierna. Dessutom finns det ett stort utbud av erotisk manga, och även om de ofta har sin egen klassificering utanför de tidigare nämnda målgrupperna så finns det också många erotiska titlar som är klassificerade som josei eller seinen.
Det är inte heller ovanligt att vuxna läsare fortfarande uppskattar mangaserierna de började läsa som yngre. Bortsett från manga som riktar sig till ännu yngre målgrupper än shōnen och shōjo finns det sällan en övre gräns för manga där den inte längre kan kännas intressant för en vuxen läsare. Det är relativt vanligt att börja läsa ny manga även i kategorierna shōnen och shōjo i vuxen ålder. Det har också blivit tydligt i alla undersökningar att läsarna till stor del faktiskt faller utanför målgruppskategorierna, och att det istället är vissa genrer som lockar olika läsare.